Några celler gör ingen manet

I senaste numret av Nature Biotechnology presenteras ett nytt sätt att studera hjärtmuskelceller, genom att fästa dem på ett siliconmembran. När membranet flyter in en näringslösning kan man få det att ”simma” som en manet genom att applicera ström (1 Hz) genom vätskan, även om det förekommer en del ryckningar även utan ström. Och det är ju inte så konstigt; om man isolerar hjärtceller kan man se dem spontant dra ihop sig även på den cellodlingsplatta. Genom en strukturerad organisation och strömmen kan man alltså få dem att koordinerat röra sig p. På DN  och New Scientist kan man se videon, och det ser onekligen spektakulärt ut. Det hela är naturligtvis otroligt coolt, och förhoppningsvis ett användbart system för att studera muskelfunktion och kanske läkemedel. Men det är ju varken en manet, eller nyskapat liv som artiklarna antyder.

Eurocentrism

Den senaste veckan har jag läst ett antal ansökningar till en doktorandplats och insåg ganska snart att så gott som alla ansökningar jag gillade kom från sökande från nordeuropa, eller som har läst sin utbildning i den här delen av världen. Väl medveten om hur lätt det är att gynna eller missgynna olika grupper så försökte jag var objektiv och framförallt se till formella meriter och erfarenheter. Trots så är det alltså ingen av dom som intressanta kandidaterna som i nuläget bor utanför europa eller har master- eller universitetsutbildning från ett icke-europeiskt land. Handlar det här om att vi inte kan se kompetens som inte liknar vår egen? Är vi överdrivet skeptiska till universitet som vi inte känner till? Har alla ambitiösa studenter från Asien och mellanöstern sett till att flytta till västvärlden för att skaffa sig högre utbildning?

Jag antar att allt ovan stämmer till viss del, samt att det finns en massa osynliga kulturella koder som måste stämma och som dom ”europeiska” studenterna har lärt sig (medvetet eller omedvetet).

Andra reflektioner efter att ha läst dessa 40+ ansökningar

• Inga ansökningar från varken syd- eller nordamerika. Lite märkligt eftersom resten av klotet är någotsånär representerat
• Högskolan i Skövde känns som en ”diploma mill”. Det var väldigt många dåliga ansökningar från deras studenter, med över lag dåliga masteruppsatser.
• Viss medkänsla för studenter som måste läsa kurser som ”Socialism in medical science” och liknande.
• Hur fasiken hade min egen ansökan sett ut till en liknande doktorandtjänst, för 8 år sen? Jag är ju en av dom som halkade in på ett bananskal och sen bara fortsatt…

Nedräkning till årets viktigaste händelse!