Tag Archive | jobb

Doktorvater

På tyska kan man tydligen kalla en handledare till en doktorand för “Doktorvater”. Nu har jag inte alls några sådana ambitioner, eller illusioner om att jag skulle vara så betydelsefull för en student. Men tillsammans med min chef så kommer jag att handleda en ny doktorand inom forskargruppen. En ambitiös ung man som har flyttat hit just för att forska, jobba och studera inom ramen för våra forskningsprojekt. Visserligen från Danmark, så den kulturella omställningen är väl inte enorm, men ändå; ett nytt land, en ny stad, ett nytt universitet. Och en ny vardag som formas till stor del av mig och min chef, och våra förväntningar och idéer till projekt. För mig är det en ganska hisnande tanke, som jag faktiskt ser fram emot.

Alternativ karriär 1

Ibland undrar jag om det inte skulle vara bättre att göra något annat. När det är roligt i forskningen så är det verkligen det jag vill göra, men ibland känns det hopplöst långt mellan de tillfällena. Så istället skulle jag kanske kunna syssla med:

Getost
Flyttar ut i en stuga mitt ute i ingenstans och skaffar ett par getter. Gör ost och skriver experimentell poesi på skrivmaskin. Låter skägget växa och går klädd i ylletröja och gummistövlar. Ganska ofta längtar jag till detta.

Botox
Jag säljer min själ, köper italienska mockaskor och öppnar en skönhetssalong på Östermalm. Erbjuder massage, botox och andra behandlingar för kropp och själ till stressade börsmäklare och rika hemmafruar. Jag tänker mig känslan av ett högteknologiskt spa (helt befriat från panflöjter!) och en lätt diffus aning av vetenskap som ger trygghet och rättfärdigar dom ohemula priserna.

Gymnasium
Förmodligen ett av de mer realistiska alternativen. Även om den svenska skolan verkar vara i konstant omstrukturering så skulle det vara ett vettigt jobb, och ett viktigt sådant. Givetvis skulle jag vilja vara naturvetenskapens svar på Mr Keating, men en vanlig lärare i manchesterkavaj som dricker kaffe i lärarrummet kanske inte är så dumt det heller.

41 dagar

Idag är det 41 dagar kvar av det här året

Det betyder att jag måste gå till det här jobbet 35 dagar till, och sen aldrig mer. Det är tragiskt att alla förhoppningar och förväntningar har reducerats till att bara orka gå dit och försöka fungera.

Veteran

Jag insåg just hur illa jag egentligen trivs på mitt jobb. Tidigare i veckan besökte jag ett Veterans Hospital i West Roxbury och det var ju egentligen ganska trist: långa sjukhuskorridorer, slitet, instängt och en hel del sjuka människor (patienter alltså). Och det är väl inte dom mest välbeställda eller välfungerande människorna som hamnar i just Veterans Affairs-systemet.

Men jag var alltså ditskickad för att kolla på en teknik som vi vill använda i ett forskningsprojekt, nämligen  att kolla på flödet av kalcium inuti levande celler. Egentligen ganska coolt, men jag är ofta lite skeptisk att man kollar på enstaka celler och försöker hävda att det allmängiltigt. Men bland dessa sjukhuskorridorer, i ett litet stökigt labb så hade jag de bästa vetenskapliga diskussionerna på evigheter! I den gruppen verkade dom ärligt intresserade, ställde frågor, kom med förslag. Som det ska vara alltså! Varför finns inte detta närmare mig, jag jobbar ju ändå mitt i det som som påstås vara intellektets epicentrum! Varför var jag tvungen att åka ut till ett sketet VA hospital i regnet och mörkret, för att hitta det som borde finnas i överflöd runt mig, hela tiden?