Arkiv | Jobb RSS for this section

The Finkbeiner Test

As an analogy to the Bechdel test for films, the Finkebeiner test has been suggested for stories about women in science. I find this an excellent idea. In short, in order to pass the  Finkbeiner test, the story cannot mention any of the following:

  • The fact that she’s a woman
  • Her husband’s job
  • Her child care arrangements
  • How she nurtures her underlings
  • How she was taken aback by the competitiveness in her field
  • How she’s such a role model for other women
  • How she’s the “first woman to…”

An alternative would of course be to expect all these point to be included in a story about any scientist or professional, male or female. Wouldn’t you like to know how all the Nobel laureates organized their child care?

Annonser

Smoking can make your body sick!

Smoking can make you get sick in several ways. One way is when the cells that should help body, instead start attacking a part of the body and tear it down. This kind of sick could hurt your head, knees, or other parts of the body.  Using numbers, we and other doctors have shown that this kind of sick happens more often to people that smoke, that those who don’t smoke. No one knows why this is, but we are trying to figure out why. We think that smoking could make some cells in the body to act strange, and make other cells cause tear down the body.

Our job is now to figure out how this happens, by taking cells from people that smoke, and from people that don’t smoke and look at them in many ways. If we can find out the ways that smoke cause the cells to go bad or strange, we could learn a lot about how the cells and the body works, especially what happens when we get sick. This could later maybe be used find people that are on their way to get sick or to help sick people get better.

Using the Up-goer-5 text editor, I have here summarized my research using the top ten-hundred words used in american english. It’s of course inspired by the web-comic xkcd. The text is loosely based on the description found on the laboratory’s web site, see here, and here

 

Doktorvater

På tyska kan man tydligen kalla en handledare till en doktorand för “Doktorvater”. Nu har jag inte alls några sådana ambitioner, eller illusioner om att jag skulle vara så betydelsefull för en student. Men tillsammans med min chef så kommer jag att handleda en ny doktorand inom forskargruppen. En ambitiös ung man som har flyttat hit just för att forska, jobba och studera inom ramen för våra forskningsprojekt. Visserligen från Danmark, så den kulturella omställningen är väl inte enorm, men ändå; ett nytt land, en ny stad, ett nytt universitet. Och en ny vardag som formas till stor del av mig och min chef, och våra förväntningar och idéer till projekt. För mig är det en ganska hisnande tanke, som jag faktiskt ser fram emot.

Eurocentrism

Den senaste veckan har jag läst ett antal ansökningar till en doktorandplats och insåg ganska snart att så gott som alla ansökningar jag gillade kom från sökande från nordeuropa, eller som har läst sin utbildning i den här delen av världen. Väl medveten om hur lätt det är att gynna eller missgynna olika grupper så försökte jag var objektiv och framförallt se till formella meriter och erfarenheter. Trots så är det alltså ingen av dom som intressanta kandidaterna som i nuläget bor utanför europa eller har master- eller universitetsutbildning från ett icke-europeiskt land. Handlar det här om att vi inte kan se kompetens som inte liknar vår egen? Är vi överdrivet skeptiska till universitet som vi inte känner till? Har alla ambitiösa studenter från Asien och mellanöstern sett till att flytta till västvärlden för att skaffa sig högre utbildning?

Jag antar att allt ovan stämmer till viss del, samt att det finns en massa osynliga kulturella koder som måste stämma och som dom ”europeiska” studenterna har lärt sig (medvetet eller omedvetet).

Andra reflektioner efter att ha läst dessa 40+ ansökningar

  • Inga ansökningar från varken syd- eller nordamerika. Lite märkligt eftersom resten av klotet är någotsånär representerat
  • Högskolan i Skövde känns som en ”diploma mill”. Det var väldigt många dåliga ansökningar från deras studenter, med över lag dåliga masteruppsatser.
  • Viss medkänsla för studenter som måste läsa kurser som ”Socialism in medical science” och liknande.
  • Hur fasiken hade min egen ansökan sett ut till en liknande doktorandtjänst, för 8 år sen? Jag är ju en av dom som halkade in på ett bananskal och sen bara fortsatt…

måndag

Snö i morse, just när jag på allvar hade börjat tro att det skulle bli vår… Det borde väl hjälpa till att hålla pollennivåerna lite lägre iaf. Men jag misstänker starkt att huvudvärken snarare kommer av insikten att det manuskript som skulle ha reviderats och skickats in i fredags fortfarande har ganska långt kvar innan det är läsligt. Känns väl inte jättebra, med tanke på att projektet startade någon gång runt 2007. Och det var ju inte alls det jag ville göra den här veckan, idag skulle jag ju på allvar göra slag i saken och ta tag i dom nya projekten. I stället får jag skrapa bort mossan från gamla referenser, veva igång hårddiskar för att hitta rådata och slipa på formuleringar som verkar ha etsat sig fast i dokumentet.

UPDATE: Det var inte så illa som jag trodde, och kaffe och choklad hjälper mot de flesta motgångar. Snart spinning, för att se om det kan få ytterligare fart på nervcellerna

Sista dagen —– NOT

Idag borde ju ha varit min sista dag på det här jobbet. Men eftersom jag visste att det skulle bli stressigt, att jag verken kan planera eller riktigt stå emot när chefen tycker att saker ska bli gjorda, så planerade jag för att jobba i labbet och göra experiment hela veckan, för att sedan komma in i mellandagarna och se till att lämna stället i ett vettigt skick. Alltså se till att det finns en möjlighet att labb-boken kan tydas av andra, sortera prover i frysen, slänga papper, skräp och annat och kanske skicka en låda med prylar tillbaka till Sverige. Det kändes OK, trots att universitet egentligen är stängt och jag skulle kunna vara ledig både den 23e och i mellandagarna… (om denna åsikt är vettig kan vi ta ngn anna gång). Det har varit så många extra helgdagar på sistone att jag misstänker att det dom sparar in en hel del pengar på att stänga. Det brukar betyda att all administrativ personal är hemma, medan ungefär hälften av doktorander, postdocs och forskare är på plats iaf.

Men så i veckan så damp det ner ett mail med komentarer från PNAS, angående manuskriptet som vi skickade in för publicering för några månader sedan. Major Revision! Hej och hå! Det är ju både väldigt bra och väldigt dåligt samtidigt; väldigt bra att vi fortarande är med i rejset och har chansen att publicera i en bra tidskrift, dåligt för att det är väldigt mycket som ska göras på vägen dit…

Så, istället för att varva ner lagom till julen, och gå omkring och skrota bland mina gamla prover så får jag istället försöka planera för försök som någon annan ska göra, hitta mina gamla prover och analysera dom igen (på det sättet som granskarna tycker är viktigt). Jag önskar att jag kunde bara göra ”lalalalalalalaalala jaghöringetseringet” och att det skulle ordna sig ändå på något sätt, men det funkar kanske inte så bra?

Men, mitt i stressen och flytten så kommer det att bli jul i några dagar ändå: jag gravar en lax, ska göra mer glögg, och det finns tillräckligt med pepparkakor för att det ka räcka till februari!

Anständig anställning

EU kritiserar svenska anställningsregler, eftersom visstidsanställda riskerar att utnyttjas. Men fortfarande så är situationen för unga forskare inom akademin kaotisk. Välutbildade människor som är 3o-nånting utan att någonsin kunna hoppas på en fast anställning, utan måste istället söka forskningsanslag för att får ihop till sin egen lön, eller i vissa fall stipendier som gör att dom hamnar helt utanför det svenska socialförsäkringssystemet. Grundläggande asntällningstrygghet inom akademin är en förutsättning för att Sverige ska kunna behålla sin ställning som forsknings- och kunskapsnation

Alla dessa papper

Jag har för länge sen insett att mitt system för att hantera referenser och artiklar i pdf-format inte riktigt funkar. Det är ju enkelt numera att ladda ner och läsa vetenskapliga artiklar via ett universitetsbiblioteks prenumerationer. Men sen då? Det känns som om hälften av pdf-erna aldrig blir lästa utan bara ligger i en mapp på datorn. Andra hämtar man hem flera gånger. Bara för att jag saknar överblick. Ja, och för att jag inte läser riktigt så mycket som jag kanske borde.

Och sen referenserna! Jag har såklart Endnote och vi har väl någon sort hat-kärleks-förhållande. Jag använder det ju, men det känns som om det är o-intuitivt och onödigt krångligt. Och även om man kommer ihåg att ladda ner en referens så kopplas inte pdf-en ihop med referensen automatiskt. Det kanske finns ett sätt, men jag har iaf inte hittat det.

Jag vill koppla ihop nedladdning-spara-läsa-refenshantering och integration i Word för att skapa referenslistor. Det borde gå, eller hur?

Några har ju försökt och lyckas väl mer eller mindre bra. Hitintills har jag kollat på Papers men tyckte att det kändes krångligt och rörigt. Readcube å andra sidan är otroligt enkelt, snyggt och strömlinjeformat. Perfekt med sökningar på Pubmed och Google Schoolar direkt, även via universitetets login. Men samtidigt är det kanske för enkelt och det saknar dessutom integration med Word, så för att ordna den biten måste man dessutom ha Endnote. Just nu kollar jag på Mendeley men vet inte om jag gillar community känslan som dom satsar på. Och jag vet ännu inte hur bra det funkar om man helt ignorerar den biten.

Å andra sidan vore det ju utmärkt att använda samma system i ett lab eller projekt, men då riskerar man ju istället att fasta i någon annans system, som passar deras huvud.

Och om man skaffar en iPad eller bara fler datorer? Skulle ju vara smidigt att kunna synka…

Eller också så kanske jag ska läsa artiklarna istället för att grubbla så mycket på hur jag ska organisera dem?

Alternativ karriär 1

Ibland undrar jag om det inte skulle vara bättre att göra något annat. När det är roligt i forskningen så är det verkligen det jag vill göra, men ibland känns det hopplöst långt mellan de tillfällena. Så istället skulle jag kanske kunna syssla med:

Getost
Flyttar ut i en stuga mitt ute i ingenstans och skaffar ett par getter. Gör ost och skriver experimentell poesi på skrivmaskin. Låter skägget växa och går klädd i ylletröja och gummistövlar. Ganska ofta längtar jag till detta.

Botox
Jag säljer min själ, köper italienska mockaskor och öppnar en skönhetssalong på Östermalm. Erbjuder massage, botox och andra behandlingar för kropp och själ till stressade börsmäklare och rika hemmafruar. Jag tänker mig känslan av ett högteknologiskt spa (helt befriat från panflöjter!) och en lätt diffus aning av vetenskap som ger trygghet och rättfärdigar dom ohemula priserna.

Gymnasium
Förmodligen ett av de mer realistiska alternativen. Även om den svenska skolan verkar vara i konstant omstrukturering så skulle det vara ett vettigt jobb, och ett viktigt sådant. Givetvis skulle jag vilja vara naturvetenskapens svar på Mr Keating, men en vanlig lärare i manchesterkavaj som dricker kaffe i lärarrummet kanske inte är så dumt det heller.

41 dagar

Idag är det 41 dagar kvar av det här året

Det betyder att jag måste gå till det här jobbet 35 dagar till, och sen aldrig mer. Det är tragiskt att alla förhoppningar och förväntningar har reducerats till att bara orka gå dit och försöka fungera.