The Finkbeiner Test

As an analogy to the Bechdel test for films, the Finkebeiner test has been suggested for stories about women in science. I find this an excellent idea. In short, in order to pass the  Finkbeiner test, the story cannot mention any of the following:

  • The fact that she’s a woman
  • Her husband’s job
  • Her child care arrangements
  • How she nurtures her underlings
  • How she was taken aback by the competitiveness in her field
  • How she’s such a role model for other women
  • How she’s the “first woman to…”

An alternative would of course be to expect all these point to be included in a story about any scientist or professional, male or female. Wouldn’t you like to know how all the Nobel laureates organized their child care?

Smoking can make your body sick!

Smoking can make you get sick in several ways. One way is when the cells that should help body, instead start attacking a part of the body and tear it down. This kind of sick could hurt your head, knees, or other parts of the body.  Using numbers, we and other doctors have shown that this kind of sick happens more often to people that smoke, that those who don’t smoke. No one knows why this is, but we are trying to figure out why. We think that smoking could make some cells in the body to act strange, and make other cells cause tear down the body.

Our job is now to figure out how this happens, by taking cells from people that smoke, and from people that don’t smoke and look at them in many ways. If we can find out the ways that smoke cause the cells to go bad or strange, we could learn a lot about how the cells and the body works, especially what happens when we get sick. This could later maybe be used find people that are on their way to get sick or to help sick people get better.

Using the Up-goer-5 text editor, I have here summarized my research using the top ten-hundred words used in american english. It’s of course inspired by the web-comic xkcd. The text is loosely based on the description found on the laboratory’s web site, see here, and here

 

Doktorvater

På tyska kan man tydligen kalla en handledare till en doktorand för “Doktorvater”. Nu har jag inte alls några sådana ambitioner, eller illusioner om att jag skulle vara så betydelsefull för en student. Men tillsammans med min chef så kommer jag att handleda en ny doktorand inom forskargruppen. En ambitiös ung man som har flyttat hit just för att forska, jobba och studera inom ramen för våra forskningsprojekt. Visserligen från Danmark, så den kulturella omställningen är väl inte enorm, men ändå; ett nytt land, en ny stad, ett nytt universitet. Och en ny vardag som formas till stor del av mig och min chef, och våra förväntningar och idéer till projekt. För mig är det en ganska hisnande tanke, som jag faktiskt ser fram emot.

HeLa – nu med extra rasism

Sigma-Aldrich, ett av de förtag som levererar kemikalier och massa annat som behövs för biomedicinsk forskning har idag 15% rabatt på bland annat cell-linjen HeLa. Dessa celler används inom många forskningsområden och finns att köpas från flera olika återförsäljare, så det är kanske inte så konstigt, även om de har ett ganska unket förflutet som man kan läsa om här och här.

Sigma-Aldrich väljer dock att katalogisera dem som:

93021013-1VL HELA CELLS, HUMAN NEGROID CERVIX EPITHEL

och i beskrivningen av cellerna står det:

”Derived from a cervical carcinoma from a 31 year old Negro”

Hur tänkte dom nu? Om man kollar upp samma cell-linje hos ATCC ser man denna betydligt mer neutrala beskrivningen:

Age: 31 years adult
Gender: female
Ethnicity: Black

Så varför väljer Sigma-Aldrich att en så uppenbart föråldrad och rasistisk beskrivning? För mig är det obegripligt, och jag överväger nu att helt sluta köpa produkter från dem. Jag har kontaktat dem för att försöka höra vad dom säger. Det kan du också göra, kontaktuppgifterna är:

Sigma-Aldrich Sweden AB
Solkraftsvägen 14C
Stockholm
Phone: +46 8 742 42 00
Fax: 08-742 42 43
E-mail:
Sweorder@sial.com

 

UPPDATERING: Efter att ha kontaktat Sigma Aldrich har jag fått epost från deras huvudkontor där de bett om ursäkt för beskrivningen. Liknande brev har jag även fått från ECACC som tillhandahåller deras cell-linjer. Nu verkar det som om beskrivningen av HeLa cellerna är ändrad.

Några celler gör ingen manet

I senaste numret av Nature Biotechnology presenteras ett nytt sätt att studera hjärtmuskelceller, genom att fästa dem på ett siliconmembran. När membranet flyter in en näringslösning kan man få det att ”simma” som en manet genom att applicera ström (1 Hz) genom vätskan, även om det förekommer en del ryckningar även utan ström. Och det är ju inte så konstigt; om man isolerar hjärtceller kan man se dem spontant dra ihop sig även på den cellodlingsplatta. Genom en strukturerad organisation och strömmen kan man alltså få dem att koordinerat röra sig p. På DN  och New Scientist kan man se videon, och det ser onekligen spektakulärt ut. Det hela är naturligtvis otroligt coolt, och förhoppningsvis ett användbart system för att studera muskelfunktion och kanske läkemedel. Men det är ju varken en manet, eller nyskapat liv som artiklarna antyder.

Eurocentrism

Den senaste veckan har jag läst ett antal ansökningar till en doktorandplats och insåg ganska snart att så gott som alla ansökningar jag gillade kom från sökande från nordeuropa, eller som har läst sin utbildning i den här delen av världen. Väl medveten om hur lätt det är att gynna eller missgynna olika grupper så försökte jag var objektiv och framförallt se till formella meriter och erfarenheter. Trots så är det alltså ingen av dom som intressanta kandidaterna som i nuläget bor utanför europa eller har master- eller universitetsutbildning från ett icke-europeiskt land. Handlar det här om att vi inte kan se kompetens som inte liknar vår egen? Är vi överdrivet skeptiska till universitet som vi inte känner till? Har alla ambitiösa studenter från Asien och mellanöstern sett till att flytta till västvärlden för att skaffa sig högre utbildning?

Jag antar att allt ovan stämmer till viss del, samt att det finns en massa osynliga kulturella koder som måste stämma och som dom ”europeiska” studenterna har lärt sig (medvetet eller omedvetet).

Andra reflektioner efter att ha läst dessa 40+ ansökningar

  • Inga ansökningar från varken syd- eller nordamerika. Lite märkligt eftersom resten av klotet är någotsånär representerat
  • Högskolan i Skövde känns som en ”diploma mill”. Det var väldigt många dåliga ansökningar från deras studenter, med över lag dåliga masteruppsatser.
  • Viss medkänsla för studenter som måste läsa kurser som ”Socialism in medical science” och liknande.
  • Hur fasiken hade min egen ansökan sett ut till en liknande doktorandtjänst, för 8 år sen? Jag är ju en av dom som halkade in på ett bananskal och sen bara fortsatt…

Vad är det med Knausgård?

Senaste veckan har jag tillbringat det mesta av min lediga tid med att läsa Knausgårds Min Kamp 2. Hans mastodontverk har ju blivit både hyllat och sågat av kritiker och läsare, men jag är alltså helt fast.

Egentligen är det ju ett väldigt märkligt verk, med ganska långrandiga beskrivningar av vardagliga händelser. Del 2 (och kanske dom andra också) saknar dessutom helt indelningar i kapitel, och tidslinjen böljar mellan nutid och tillbakablickar och minnen. Det borde väl vara omöjligt men i mina ögon funkar det väldigt bra, det blir nästan som en bladvändare där jag inte kan sluta läsa, utan måste fortsätta, fortsätta. Kanske för att försöka förstå. Knausgård är ju inte särskilt sympatisk alls, utan neurotisk och lynnig, socialt inkompetent och med en egen, ganska märklig, moral och logik. Men så är vi kanske alla, om man kunde få komma dom lika nära? Jag är iallafall väldigt fascinerad och kommer att fortsätta läsa, förmodligen alla delar

måndag

Snö i morse, just när jag på allvar hade börjat tro att det skulle bli vår… Det borde väl hjälpa till att hålla pollennivåerna lite lägre iaf. Men jag misstänker starkt att huvudvärken snarare kommer av insikten att det manuskript som skulle ha reviderats och skickats in i fredags fortfarande har ganska långt kvar innan det är läsligt. Känns väl inte jättebra, med tanke på att projektet startade någon gång runt 2007. Och det var ju inte alls det jag ville göra den här veckan, idag skulle jag ju på allvar göra slag i saken och ta tag i dom nya projekten. I stället får jag skrapa bort mossan från gamla referenser, veva igång hårddiskar för att hitta rådata och slipa på formuleringar som verkar ha etsat sig fast i dokumentet.

UPDATE: Det var inte så illa som jag trodde, och kaffe och choklad hjälper mot de flesta motgångar. Snart spinning, för att se om det kan få ytterligare fart på nervcellerna

Solnedgång

Häromdagen från mitt fönster

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.