Kött

Dagens DN innehåller två intressanta notiser om kött. Båda gjorde mig faktiskt glada, fast på lite olika sett. Det finns ju en hel del problem men dagens köttproduktion ur såväl etiska, klimatmässiga och hälsomässiga själ. Men vissa av problemen skulle ju faktiskt lösas om man kunde odla fram köttet i ett lab i stället för att föda upp kor, och ett litet steg på vägen verkar ha tagits nu, och man är på god väg att odla kött fram kött från muskelstamceller. Någon gång i höst kanske vi får se den första lab-burgaren! Jag ser framför mig hur man i framtidens köttfabrik går omkring i vita rockar och hyvlar av odlat kött i stora sjok från väggarna! Man kan ju undra hur det skulle smaka, men ärligt talat: skulle man märka någon skillnad på en BigMac och en MacLab?
Jag har också funderat på hur dom tänker lösa själva kulturen, odlingsprocessen. Vanliga cellkulturer innehåller ju ganska mycket som man egentligen inte vill äta, bla kalv-serum, antibiotika och b-merkaptoetanol. Antibiotikan känns faktiskt som det största hindret, det är ju väldigt lätt att få svamp och bakterier att växa i cellkulturer om det inte är tillsatt i mediet. Kalvserum är kanske bara dubbelmoral att inte vilja äta?

Ett annat alternativ till nötkött skulle kunna vara kanin, det är faktiskt riktigt gott. Men över huvud taget kan man ju undra varför det i princip bara finns nöt, gris och kyckling i en vanlig svensk mataffär. Älg och lamm går väl också att få tag på om man letar men andra fåglar och just kanin ser man ju aldrig. Känns inte det lite likriktat? Vart är rådjuren, renarna? Marsvin är tydligen jättegott? I princip skulle man ju också kunna föda upp råttor. Jag tror att dom skulle vara det perfekta djuren, dom äter allt, växer fort (och smakar säkert som kyckling!), tar liten plats. Och nej jag menar så klart inte kloakråttor, eller dom som bor i ditt soprum, utan råttor som är uppfödda just för detta ändamål i kontrollerade djurhus eller stallar.

Nu ska jag laga middag! Vegetariskt 🙂

Annonser

Minimalissimo

Iceland by Michael Schlegel – Minimalissimo.

Otroligt vackra foton av en ö som jag längtar efter att besöka. Även om vissa foton är ganska hårt photoshoppade så är det så vackert att det hisnar!

Öppet brev till Jan Björklund

Hej Jan Björklund
I morse (120209) läste jag med viss entusiasm dina förslag för svensk forskningspolitik som presenterades i DN. Som forskare tycker jag att det flesta av dessa åtgärder verkar vettiga, även om man kan ha en del invändningar. Tex så har Science for Life Laboratory varit i uppstartsfasen i flera år nu, när man vid det här laget redan borde vara i full gång och med att producera och publicera resultat. Oavsett vad detta beror på, så kan man inte se det som en ny satsning för framtiden, eller hur?
Min stora invändning mot er forskningspolitik gäller istället anställningsvillkoren. Idag läste jag också ett pressmeddelande från Naturvetarna (http://www.naturvetarna.se/Om-oss/Medlemsartiklar/Regeringen-vill-infora-ny-visstid-pa-hogskolan/) där det i princip verkar som om regeringen, med dig i spetsen, tänker köra över fackförbunden och stå fast vid att högskolorna ska få visstidsanställa forskare, som är en bra bit in i karriären. Det handlar alltså om välutbildade forskare som har grundexamen, doktorsexamen och dessutom flera års erfarenhet som forskare, så kallad postdoc/postdoktoral forskning. Jag kan inte få det att gå ihop att ni säger er satsa på forskning, när man inte ens kan erbjuda en grundläggande anställningstrygghet för erfarna och välmeriterade forskare. Hur ska man orka, våga eller ens hinna satsa på någon som helst bra forskning, när man inte vet om man har ett jobb om 6 månader? Möjlighet till karriär, anställningstrygghet och att kunna satsa långsiktigt är grundförutsättningar för bra och innovativ forskning. Tyvärr finns dessa möjligheter inte i Sverige idag, och dagens besked verkar även det i motsatt riktning. Hur får du detta att gå ihop, med satsningarna som presenterades idag i DN? Tacksam för svar

The cost of knowledge

Jag snubblade just över ett upprop och uppmaning till bojkott mot Elsevier som är ett dom största förlagen för vetenskapliga tidskrifter. Uppropet kallas The cost of Knowledge och vänder sig ffa mot att Elsevier tar ut alldeles för höga avgifter från universitet och bibliotek för att dom ska få tillgång till deras tidskrifter. Förlaget uppges också stödja förslag som SOPA och PIPA, så egentligen skulle det ju inte vara svårt att stödja bojkotten, men det samtidigt känns det hela problematiskt.

Till exempel så vet jag inte om man kan peka ut just Elsevier som dom värsta, eller om andra förlag är lika goda kålsupare? Hur gör till exempel Nature publishing group, som ger ut några av de mest prestigefyllda tidskrifterna inom biovetenskap? Jag antar att dom har helt andra möjligheter att ta ut avgifter från universitetsbibliotek, eftersom det är tidskrifter som inget lärosäte med självakting kan vara utan. Men jag har ingen riktig insikt i den frågan, så jag ska låta det vara osagt. Däremot verkar dom iaf inte stödja SOPA eller PIPA så kanske man ska peka ut Elsevier i alla fall?

 

 

Sista dagen —– NOT

Idag borde ju ha varit min sista dag på det här jobbet. Men eftersom jag visste att det skulle bli stressigt, att jag verken kan planera eller riktigt stå emot när chefen tycker att saker ska bli gjorda, så planerade jag för att jobba i labbet och göra experiment hela veckan, för att sedan komma in i mellandagarna och se till att lämna stället i ett vettigt skick. Alltså se till att det finns en möjlighet att labb-boken kan tydas av andra, sortera prover i frysen, slänga papper, skräp och annat och kanske skicka en låda med prylar tillbaka till Sverige. Det kändes OK, trots att universitet egentligen är stängt och jag skulle kunna vara ledig både den 23e och i mellandagarna… (om denna åsikt är vettig kan vi ta ngn anna gång). Det har varit så många extra helgdagar på sistone att jag misstänker att det dom sparar in en hel del pengar på att stänga. Det brukar betyda att all administrativ personal är hemma, medan ungefär hälften av doktorander, postdocs och forskare är på plats iaf.

Men så i veckan så damp det ner ett mail med komentarer från PNAS, angående manuskriptet som vi skickade in för publicering för några månader sedan. Major Revision! Hej och hå! Det är ju både väldigt bra och väldigt dåligt samtidigt; väldigt bra att vi fortarande är med i rejset och har chansen att publicera i en bra tidskrift, dåligt för att det är väldigt mycket som ska göras på vägen dit…

Så, istället för att varva ner lagom till julen, och gå omkring och skrota bland mina gamla prover så får jag istället försöka planera för försök som någon annan ska göra, hitta mina gamla prover och analysera dom igen (på det sättet som granskarna tycker är viktigt). Jag önskar att jag kunde bara göra ”lalalalalalalaalala jaghöringetseringet” och att det skulle ordna sig ändå på något sätt, men det funkar kanske inte så bra?

Men, mitt i stressen och flytten så kommer det att bli jul i några dagar ändå: jag gravar en lax, ska göra mer glögg, och det finns tillräckligt med pepparkakor för att det ka räcka till februari!

Anständig anställning

EU kritiserar svenska anställningsregler, eftersom visstidsanställda riskerar att utnyttjas. Men fortfarande så är situationen för unga forskare inom akademin kaotisk. Välutbildade människor som är 3o-nånting utan att någonsin kunna hoppas på en fast anställning, utan måste istället söka forskningsanslag för att får ihop till sin egen lön, eller i vissa fall stipendier som gör att dom hamnar helt utanför det svenska socialförsäkringssystemet. Grundläggande asntällningstrygghet inom akademin är en förutsättning för att Sverige ska kunna behålla sin ställning som forsknings- och kunskapsnation

Alla dessa papper

Jag har för länge sen insett att mitt system för att hantera referenser och artiklar i pdf-format inte riktigt funkar. Det är ju enkelt numera att ladda ner och läsa vetenskapliga artiklar via ett universitetsbiblioteks prenumerationer. Men sen då? Det känns som om hälften av pdf-erna aldrig blir lästa utan bara ligger i en mapp på datorn. Andra hämtar man hem flera gånger. Bara för att jag saknar överblick. Ja, och för att jag inte läser riktigt så mycket som jag kanske borde.

Och sen referenserna! Jag har såklart Endnote och vi har väl någon sort hat-kärleks-förhållande. Jag använder det ju, men det känns som om det är o-intuitivt och onödigt krångligt. Och även om man kommer ihåg att ladda ner en referens så kopplas inte pdf-en ihop med referensen automatiskt. Det kanske finns ett sätt, men jag har iaf inte hittat det.

Jag vill koppla ihop nedladdning-spara-läsa-refenshantering och integration i Word för att skapa referenslistor. Det borde gå, eller hur?

Några har ju försökt och lyckas väl mer eller mindre bra. Hitintills har jag kollat på Papers men tyckte att det kändes krångligt och rörigt. Readcube å andra sidan är otroligt enkelt, snyggt och strömlinjeformat. Perfekt med sökningar på Pubmed och Google Schoolar direkt, även via universitetets login. Men samtidigt är det kanske för enkelt och det saknar dessutom integration med Word, så för att ordna den biten måste man dessutom ha Endnote. Just nu kollar jag på Mendeley men vet inte om jag gillar community känslan som dom satsar på. Och jag vet ännu inte hur bra det funkar om man helt ignorerar den biten.

Å andra sidan vore det ju utmärkt att använda samma system i ett lab eller projekt, men då riskerar man ju istället att fasta i någon annans system, som passar deras huvud.

Och om man skaffar en iPad eller bara fler datorer? Skulle ju vara smidigt att kunna synka…

Eller också så kanske jag ska läsa artiklarna istället för att grubbla så mycket på hur jag ska organisera dem?

Alternativ karriär 1

Ibland undrar jag om det inte skulle vara bättre att göra något annat. När det är roligt i forskningen så är det verkligen det jag vill göra, men ibland känns det hopplöst långt mellan de tillfällena. Så istället skulle jag kanske kunna syssla med:

Getost
Flyttar ut i en stuga mitt ute i ingenstans och skaffar ett par getter. Gör ost och skriver experimentell poesi på skrivmaskin. Låter skägget växa och går klädd i ylletröja och gummistövlar. Ganska ofta längtar jag till detta.

Botox
Jag säljer min själ, köper italienska mockaskor och öppnar en skönhetssalong på Östermalm. Erbjuder massage, botox och andra behandlingar för kropp och själ till stressade börsmäklare och rika hemmafruar. Jag tänker mig känslan av ett högteknologiskt spa (helt befriat från panflöjter!) och en lätt diffus aning av vetenskap som ger trygghet och rättfärdigar dom ohemula priserna.

Gymnasium
Förmodligen ett av de mer realistiska alternativen. Även om den svenska skolan verkar vara i konstant omstrukturering så skulle det vara ett vettigt jobb, och ett viktigt sådant. Givetvis skulle jag vilja vara naturvetenskapens svar på Mr Keating, men en vanlig lärare i manchesterkavaj som dricker kaffe i lärarrummet kanske inte är så dumt det heller.

Slussen

Jag har helt tappat bort mig i alla turer runt Slussen, och har från början inte alls fattat varför man vill ha kvar den nuvarande strukturen. Även om det är trist om Debaser försvinner så tycker jag mest att hela Slussen är ganska sunkig, livsfarlig att cykla igenom och skitjobbig att gå uppför. Inte så att jag längtat efter en glas-galleria precis, man man får jobba ganska hårt för att göra något sämre än den nuvarande. Men jag håller med om att det finns bättre ställen att bygga en teater….